We never change

20560-13


Jag gjorde det mest sentementala man kan göra i dag, jag läste mina gamla dagböcket. facktum är att jag inte rickigt mins mer än hög och låg pungterna i mitt liv, när jag läste min dagbok (alla tre) så kände jag mig liten och rädd, stark och orädd hur det nu än går ihopp. Jag tror inte att vi ändras mycket när man blir äldre, kanske värderingar och drömmar kasnke men inte personligheten, den kommer nog alltid vara den samma i grund och botten. jag tror att man har kvar samma räddslor och annat för annars är det ingen mening att ha en grund.

Idag är jag ledig, jag känner mig glad efter min sovmorgon tll 9.30, den längsta på bra länge, jag har julstädat och sk snart dammsuga hela mitt hem, torka golven och torka av alla hyllor, bord och annat som samlar damm. ajg känner mig glad när rummen blir klara ett efter ett. Jag börjar känna mig hemma här mer och mer, men vi leter ändå nytt hem. la 2 bostads ansökan i förrgår, jag är rädd att vi blir kvar här ännu längre än vad vi klarar, Jag hatar detta jag vill inte flytta men jag vill inte vara kvar.

Hampus hittade sin julklapp igår, han rotade i mitt skåp för att hitta julsaker, han hittade min gömma, ni kan inte ana vilken ilska jag hade då. jag har lust att hitta hans gömmor och bada i dem sen när han kommer hem från jobbet,. men jag är inte sån. (idag i alle fall,) för jag ahr inte tid  att vara sådan längre,.

Nu är väl nyår bokat, tror jag. vi ska till makis och emis i år igen, sanna och patrik kommar vilket är min största höjdpungt, sanna och jag ska mer eller mindre vara bästa vänner när året 2008 skålas in. haha.. stackars sanna.

Peace out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0